painted Markisches Dorf in 1888  Related Paintings of Walter Moras :. | Markische Landschaftsdarstellung mit einer Lichtung am Laubwald. | Bachlauf im Winterwald. | Ansicht von Verona an der Etsch | Wassermuhlen am Stolpedal | Blick auf Thiessow Rugen |
Related Artists:
Mary Beale
English Baroque Era Painter, 1633-1699 was an English portrait painter. She became one of the most important portrait painters of 17th century England, and has been described as the first professional female English painter. Beale was born in Barrow, Suffolk, the daughter of John Cradock, a Puritan rector. Her mother, Dorothy, died when she was 10. She married Charles Beale, a cloth merchant from London, in 1652, at the age of 18. Her father and her husband were both amateur painters, her father being a member of the Painter-Stainers' Company, and she was acquainted with local local artists, such as Nathaniel Thach, Matthew Snelling, Robert Walker and Peter Lely. She became a semi-professional portrait painter in the 1650s and 1660s, working from her home, first in Covent Garden and later in Fleet Street. The family moved to a farmhouse in Allbrook, Hampshire in 1665 due to financial difficulties, her husband having lost his position as a clerk of patents, and also due to the Great Plague in London. For the next five years, a 17th-century two storey timber-framed building was her family home and studio. She returned to London in 1670, where she established a studio in Pall Mall, with her husband working as her assistant, mixing her paints and keeping her accounts. She became successful, and her circle of friends included Thomas Flatman, poet Samuel Woodford, Archbishop of Canterbury John Tillotson, and Bishops Edward Stillingfleet and Gilbert Burnet. She became reacquainted with Peter Lely, now Court Artist to Charles II. Her later work is heavily influenced by Lely, being mainly small portraits or copies of Lely's work. Her work became unfashionable after his death in 1680.
Karel Slabbaert
painted A toebackje still lifein 1641
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.